Eftersom jag är så dålig på att komma ihåg att blogga tänkte jag i alla fall göra en sammanfattning av mitt år 2014. Listan har jag tagit från Underbaraste Clara, som är en sån fantastisk bloggare och avundsvärd människa i allmänhet.
Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut? Mitt år har varit lagom ospännande, men en sak jag aldrig gjort förut var att jag började jobba som privatlärare. En annan sak jag aldrig gjort förut var att ta lärarexamen, som jag gjorde i somras. Yay me liksom :)
Genomdrev du någon stor förändring? Mja, jag klippte av mig håret för några veckor sedan... och jag slutade ju på mitt förra jobb som personlig assistent. Det var iofs inte by my own doing, men jag vettefan hur länge till jag hade pallat att jobba för den människan. Förutom det kan jag inte komma på någon mer konkret förändring, men i år har jag ansträngt mig för att vara snällare och mer accepterande mot mig själv och andra, och att låta mitt liv påverkas allt mer av min feministiska övertygelse. Ibland krävs det en hel del av mig själv för att se på och agera i världen med en feministisk blick, men livet har verkligen känts så mycket bättre sedan jag för något år sedan insåg att jag är en feminist.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Nej, tack och lov hehe! Men vi har blivit en till i släkten detta året och han verkar ju faktiskt vara helt ok! ;)
Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas? Svårt att svara på, för jag vet ju inte hur gott mitt minne kommer vara i framtiden, men ett datum jag nog kommer minnas länge är den 1 maj, när jag och Mellgren demonstrerade och gick i F!s tåg och jag senare blev medlem i F!.
Dog någon som stod dig nära? Som tur är, nej. Min farfars syster dog tyvärr, men vi stod inte varandra nära och jag hade inte ens träffat henne på minst tio år.
Vilka länder besökte du? Inga. I år har jag faktiskt inte åkt någonstans längre bort än Skåne. Tråkigt men sant.
Bästa köpet? Eftersom jag ju faktiskt köpte X-boxet förra vintern måste jag nog svara mina dyra (1200 spänn!!) gympaskor. Mina fötter har nog aldrig varit så bekväma i några skor som i dessa. De är inte perfekta, men de är så jävla mycket bättre än alla andra skor jag någonsin ägt. Det är synd om mina fötter. Jag köpte också en fin stretchig, grå, leopardmönstrad "kavaj" (på Ullared av alla ställen) som jag faktiskt känner mig ganska snygg i.
Gjorde någonting dig riktigt glad? Med risk för att låta som en crazy cat lady så har katterna ofta gjort mig riktigt glad i år. De är ju så söta (för det mesta)!
När jag och Mellgren gick i F!s första majtåg och senare sprang på Sofia på stan var jag också riktigt glad. När jag och Mellgren badade i Hultasjön i somras och det blev åskoväder och vi sprang barfota till bilen i ösregnet medan blixtarna for över himlen var jag också riktigt glad. In fact, alla gånger jag har träffat mina vänner har jag varit riktigt glad.
Och när jag fick paketet med dinosauriehalsbandet från min internetpolare i USA pep jag glatt en hel dag!
Saknar du något under år 2014 som du vill ha år 2015? Jag vill resa mer nästa år, eftersom jag inte åkte någonstans utanför Sverige i år. Jag vill ha resminnen och nya upplevelser!
Vad önskar du att du gjort mer? Jag önskar att jag hade passat på att bada oftare i sommar, speciellt eftersom vi hittade en jättemysig liten badplats nära där vi bor, att jag hade träffat vänner oftare och att jag hade lyssnat på mer musik.
Vad önskar du att du gjort mindre? Jobbat. Jag tycker verkligen inte om att jobba enbart för att jag måste ha pengar att försörja mig med, det känns så meningslöst! Visserligen har jag inte jobbat särskilt mycket i år, eftersom jag var arbetslös i några månader och sedan i somras mest har vikarierat, men ändå. Jag önskar också att jag hade druckit mindre läsk (tandhygien är viktigt för mig, ja jag är lame) och suttit/legat still mindre.
Favoritprogram på TV? Denna är svår (eller lätt!) att svara på eftersom jag tittar på så många bra tv-serier, men min favorit de senaste två åren (nästan) är Supernatural. Annars älskar jag ju Game of Thrones, Twin Peaks, Firefly, My mad fat diary, , Sherlock, Historieätarna, Allt för Sverige, The Walking Dead, Once Upon a Time, Downton Abbey, Outlander, Gilmore Girls, Sex & the City, Qi, Castle and the list goes on...and on...
Bästa boken du läste i år? Expeditionen: Min kärlekshistoria av Bea Uusma var så himla bra! Rekommenderas varmt till alla!
Mad about the boy av Helen Fielding är den tredje och senaste boken om Bridget Jones, en av mina idoler. Läs den om du vill ha roligt! Och om du vill gråta lite. Men läs de första två böckerna först!
The Raven Boys och The Dream Thieves av Maggie Stiefvater är mysig och spännande urban fantasy typ - jag gillar't!
Doppler av Erlend Loe var en frisk fläkt i ett kvavt fisluktande rum.
En man som heter Ove av Fredrik Backman är precis som Backmans blogg; rolig, intressant, fin och ibland alldeles underbart rörande.
Larma, släcka, rädda i Rosengädda av Emma Hamberg är andra delen i Rosengädda-serien och ger dig ett mysigt avbrott i vardagen och en injektion av hopp, inspiration och livslust!
Största musikaliska upptäckten? Mitt musikår var lite sisådär... Jag lyssnade inte riktigt lika mycket på musik som jag hade velat, och jag tror inte att jag upptäckte något helt nytt, men jag började lyssna mer på The Cure och The Smiths i år, och så återupptäckte jag 90-talets musik.
Vad var din största framgång på jobbet 2014? Det jag anser var min största framgång jobbmässigt var att jag slutade jobba för min förra arbetsgivare. Jag trivdes inte med det jobbet och drog en lättnadens suck som varade i flera månader, ja till och med än idag, när jag fick sluta. Livet är för kort för att slösa bort på saker man mår dåligt av.
Största framgång på det privata planet? Att jag känner mig mer och mer bekväm i mig själv, både mentalt och fysiskt.
Största misstaget? Jag vet inte om jag tycker att jag har gjort några misstag i år... Bäst är väl att släppa sånt som inte gick så bra och gå vidare med sitt liv.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Jag vet inte, har svårt att komma ihåg hur glad eller ledsen jag varit under åren som gått, men jag har nog känt mig ganska lugn och nöjd i år. Det har varit skönt att inte vara så stressad och orolig och ha så mycket ångest som jag hade tidigare år.
Vad spenderade du mest pengar på? Sammanlagt? Förmodligen mat och hyra. På ett enda köp? Ovan nämnda gympaskor.
Något du önskade dig och fick? Mitt examensbevis hehe...
Något du önskade dig och inte fick? X antal miljarder kronor, en symaskin, en ny tv.
Vad gjorde du på din födelsedag 2014? Jag har av någon anledning ofta svårt att minnas vad jag har gjort på födelsedagar, midsomrar, nyår och såna tillfällen, men jag tror att jag i år mest var hemma med familjen och tog det lugnt på min födelsedag, åt en jättegod tårta och spelade tv-spel typ.
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Om jag hade blivit stenrik och slapp jobba och bara kunde ta det chill med familj och vänner.
Vad fick dig att må bra? Att umgås med folk, att bada och cykla, att gosa med katterna, att spela tv-spel, att slappa i sängen och titta på tv-serier och filmer, att läsa böcker och äta god mat.
Vem saknade du? Jag har saknat några av mina vänner i år som jag knappt träffat. Folk som jag umgåtts mycket med för bara något år sedan men som har glidit allt längre bort den senaste tiden. Jag saknar också min lilla mor ibland, för hon bor i skogen flera mil bort och jag kan inte ta mig dit själv :(
De bästa nya människorna du träffade? De flesta nya människor jag träffade i år var på internet och på mina jobb. De har alla varit bra och intressanta på sitt vis.
Mest stolt över? Det finns inte så mycket jag är "stolt" över, för jag tycker att det ofta är en lite fånig känsla, men jag känner iaf lättnad över att ha tagit lärarexamen. Och liiite stolthet över att Sandra och jag lyckades sätta ihop IKEA-möblerna så smidigt själva ;)
Högsta önskan just nu? Att bli så jävla rik att jag aldrig mer behöver ha ett tråkigt jobb eller prata med arbetsförmedlingen och a-kassan igen.
Vad tänker du göra annorlunda nästa år? Eftersom jag ska börja på mitt första riktiga lärarjobb i januari så blir det nog en rejäl förändring i mitt liv bara av det. Men annars ska jag försöka våga mer, tro mer på min egen förmåga, umgås mer med nära och kära (om jag hinner!) och försöka ha mer roligt i allmänhet!
Dec 31, 2014
Nov 13, 2014
Sep 23, 2014
Sep 22, 2014
Sep 12, 2014
And they called it puppy love
Today, we're puppysitting this adorable baby! It's my friend's puppy, and she went on a trip so Ella and I are doing our best to take care of her baby today. They dropped her off last night, and after a few accidents including poop and pee on the floor, we went to sleep in my bed and just cuddled.
We only have her until tonight, so we will make the most of having a cute puppy to cuddle with!
The cats were very suspicious of her at first, but Sasha seemed to come around after a while. Misha is still pretty upset about her being here, but whatever, he'll just have to deal.
We only have her until tonight, so we will make the most of having a cute puppy to cuddle with!
Aug 29, 2014
Aug 27, 2014
The big reveal
Hi, my name is Linn and I'm fat.
I haven't always been fat, but since puberty came and slapped me in the face I have become bigger and bigger for each passing year, basically. So what?
There is nothing wrong with being fat. I know this, you (should) know this. In my heart I know this, but in my mind... That's another story.
I don't care what people look like, if they're fat, skinny, light, dark, or in between, old, young, able, disabled, tattooed, freckly, whatever. I don't care. As a general rule, I don't really care what I look like either. Or, more accurately, I don't WANT to care. But, if I'm brutally honest, I do care what I look like.
Why do I care? Not because I want to, not because it makes me happy. Quite the opposite. I care because society tells me to care, all the time, everywhere. Thinking about my appearance makes me unhappy. Why does it make me unhappy? Take a fucking guess. It makes me unhappy because everything tells me that I am wrong. The media, TV, movies, magazines, books, commercials, fashion, stores - EVERYTHING that I see tells me that I am wrong.
First off: I'm a woman. That's my first and biggest mistake in life - not being a man. There's not a whole lot I can (or want to) do about that, so I try to manage as well as I can. Secondly, as previously stated, I am fat. I have big boobs, a big tummy, thick legs, flabby arms, and more than one chin.
Thirdly, and this is terrible!!!, I'M NOT ON A DIET.
This is the most awful thing a fat person can say or do. For some reason, not constantly dieting and trying to conform to society's expectations of what is an acceptable appearance (N.B. acceptable, not just desirable) makes people mad. Like full-out angry. Thin people be like:
HOW DARE YOU TRY TO BE OKAY WITH YOUR LOOKS?!?!?!
Some of you may be thinking "oh, she's exaggerating, people aren't usually that hateful or mean". Guess what? They are. So many people are. A while back, I posted a picture on Instagram of some Disney princesses, drawn to look fat. I wrote something along the lines of "When is Disney going to make movies about fat girls?". What I was aiming for is the chance for fat children to watch movies where fat people aren't constantly ridiculed and made out to be non-desirable (not in a sexy way, obvi, since I'm talking about kids' movies). I want there to be representation and recognition, for fat children to be the hero of a story for once, and not the butt of a joke.
What kind of comments do you think I received? One or two positive ones from body positive people, and then a shitload of angry, negative, hateful ones. People were saying things like "how dare you advocate against healthy behaviour", "saying that it is okay to be fat is child abuse", "this is as bad as going to schools telling children that it is good to smoke", "Disney princesses need to be able to ride horses, shoot arrows and stuff, fat people can't do that". One of the commenters was a woman who was studying to become a doctor. She was absolutely furious with me and my post, saying really mean things to me and about fat people. I also got a lot of comments from men, telling me their views on fat people. Like I asked for your fucking opinions? Douche bags.
For me, trying to be and love myself while society tells me I'm wrong is a constant struggle. I have low self-esteem, and I doubt myself and my worth on a daily basis. I try to work at my feelings of confidence and self-worth, but man, is it a steep hill or what?
I will blog more about being fat, fat shaming, body acceptance and body positivity in the future, because I have a lot to say on the subject. Now I'm off to play Skyrim, a place where I can do fantastic things that I can't do in real life, and where I am a strong, confident warrior woman!
Stay shiny people! :)
I haven't always been fat, but since puberty came and slapped me in the face I have become bigger and bigger for each passing year, basically. So what?
There is nothing wrong with being fat. I know this, you (should) know this. In my heart I know this, but in my mind... That's another story.
I don't care what people look like, if they're fat, skinny, light, dark, or in between, old, young, able, disabled, tattooed, freckly, whatever. I don't care. As a general rule, I don't really care what I look like either. Or, more accurately, I don't WANT to care. But, if I'm brutally honest, I do care what I look like.
Why do I care? Not because I want to, not because it makes me happy. Quite the opposite. I care because society tells me to care, all the time, everywhere. Thinking about my appearance makes me unhappy. Why does it make me unhappy? Take a fucking guess. It makes me unhappy because everything tells me that I am wrong. The media, TV, movies, magazines, books, commercials, fashion, stores - EVERYTHING that I see tells me that I am wrong.
First off: I'm a woman. That's my first and biggest mistake in life - not being a man. There's not a whole lot I can (or want to) do about that, so I try to manage as well as I can. Secondly, as previously stated, I am fat. I have big boobs, a big tummy, thick legs, flabby arms, and more than one chin.
Thirdly, and this is terrible!!!, I'M NOT ON A DIET.
This is the most awful thing a fat person can say or do. For some reason, not constantly dieting and trying to conform to society's expectations of what is an acceptable appearance (N.B. acceptable, not just desirable) makes people mad. Like full-out angry. Thin people be like:
HOW DARE YOU TRY TO BE OKAY WITH YOUR LOOKS?!?!?!
Some of you may be thinking "oh, she's exaggerating, people aren't usually that hateful or mean". Guess what? They are. So many people are. A while back, I posted a picture on Instagram of some Disney princesses, drawn to look fat. I wrote something along the lines of "When is Disney going to make movies about fat girls?". What I was aiming for is the chance for fat children to watch movies where fat people aren't constantly ridiculed and made out to be non-desirable (not in a sexy way, obvi, since I'm talking about kids' movies). I want there to be representation and recognition, for fat children to be the hero of a story for once, and not the butt of a joke.
What kind of comments do you think I received? One or two positive ones from body positive people, and then a shitload of angry, negative, hateful ones. People were saying things like "how dare you advocate against healthy behaviour", "saying that it is okay to be fat is child abuse", "this is as bad as going to schools telling children that it is good to smoke", "Disney princesses need to be able to ride horses, shoot arrows and stuff, fat people can't do that". One of the commenters was a woman who was studying to become a doctor. She was absolutely furious with me and my post, saying really mean things to me and about fat people. I also got a lot of comments from men, telling me their views on fat people. Like I asked for your fucking opinions? Douche bags.
For me, trying to be and love myself while society tells me I'm wrong is a constant struggle. I have low self-esteem, and I doubt myself and my worth on a daily basis. I try to work at my feelings of confidence and self-worth, but man, is it a steep hill or what?
I will blog more about being fat, fat shaming, body acceptance and body positivity in the future, because I have a lot to say on the subject. Now I'm off to play Skyrim, a place where I can do fantastic things that I can't do in real life, and where I am a strong, confident warrior woman!
Stay shiny people! :)
Aug 24, 2014
Tjejfilmer 1
Jag startar denna fabulösa följetong med min absoluta favorittjejfilm...
Deras vänskap går upp och ner, de bråkar, tjafsar, fikar, spelar, och gör allt sånt som (kvinnliga?) vänner gör. Det jag älskar med den här filmen är värmen, humorn, systerskapet, karaktärerna, musiken (Thåström var med och skrev den), 80-talet, Göteborgsmiljöerna (Gbg-tjej här liksom, hallå) och den äkta känslan som genomsyrar filmen, dess karaktärer och relationerna dem emellan. Ibland älskar jag karaktärerna, ibland hatar jag dem. Jag skrattar, gråter, sjunger och dansar med dem och jag njuter av varenda minut. Se den här filmen med din/a bästa vän/ner!
Tjenare kungen
Denna film, av Ulf Malmros, är FANTASTISK! Asså,
jag älskar den så himla mycket och jag blir bara så JÄVLA GLAD varje
gång jag ser den! Om jag har en dålig dag sätter jag på den och BAM!
glad igen.
Den handlar om Abra, en tjej från Billingsfors i Dalsland, som är punkare. Hon har en ganska kämpig tillvaro, dels pga att alla andra billingsforsare är hjärndöda raggare och allmänt pucko, dels pga att hon försöker starta ett punkband trots att punkeran börjar ta slut. "Fattar du inte att punken är slut innan vi ens har börjat?"
I Billingsfors tvingas hon utstå hån och attacker, både verbala och fysiska. När ett supertöntigt syntband från Göteborg spelar i byn träffar Abra Millan, en cool tjej som är med och hjälper roddarna. De börjar snacka och efter en minst sagt misslyckad spelning följer Abra med dem till Göteborg och flyttar in hos Millan (ja, det är Cissi Wallin som spelar Millan).
Abra och Millan blir vänner och startar ett band ihop - Tjenare kungen. För att bli ett riktigt band behöver de dock fler medlemmar så de annonserar i den lokala skivaffären. Efter en mängd stolpskott åker de hem till Gloria som provspelar för dem på sin synt. Abra diggar det, men Millan vägrar först ha ett jävla moderatpiano i bandet och stormar därifrån. Det löser sig och kvar återstår att få med en basist i gruppen. Till slut vågar tjejerna fråga Isa - den ascoola basisten i det pensionerade bandet Svarta Ada, som numer jobbar i skivaffären. Hon joinar dem och tillsammans rockar de fett!
Deras vänskap går upp och ner, de bråkar, tjafsar, fikar, spelar, och gör allt sånt som (kvinnliga?) vänner gör. Det jag älskar med den här filmen är värmen, humorn, systerskapet, karaktärerna, musiken (Thåström var med och skrev den), 80-talet, Göteborgsmiljöerna (Gbg-tjej här liksom, hallå) och den äkta känslan som genomsyrar filmen, dess karaktärer och relationerna dem emellan. Ibland älskar jag karaktärerna, ibland hatar jag dem. Jag skrattar, gråter, sjunger och dansar med dem och jag njuter av varenda minut. Se den här filmen med din/a bästa vän/ner!
Vad gör man inte för sina vänner...
Tjejfilmer
Mellgren och jag pratade idag om filmer som handlar om kvinnlig vänskap. Först hade vi svårt att komma på fler än en handfull titlar, men sedan lade jag ut en efterlysning på en awesome fb-grupp jag är med i, och förslagen bara forsade in. Jag tänkte att jag skulle titta på alla de filmerna (eller iaf de jag har lust med och får tag på) och sen skriva lite om dem här, några åt gången så.
Filmer om kvinnlig vänskap ligger mig varmt om hjärtat och är en väldigt viktig del av filmutbudet tycker jag. Det blir en skön motpol mot all verklighetsfrånvänd macho action och stereotypa komedier som oftast utgår från heteromännens perspektiv, gärna på bekostnad av kvinnor dessutom.
De flesta som hänger med i svängarna har nog hört talas om Bechdeltestet, som är ett enkelt test för att se hur en film framställer kvinnor, kort sagt. Det finns tre kriterier en film ska uppnå om den ska klara testet:
1. Det måste finnas minst två namngivna kvinnliga karaktärer
2. De måste någon gång under filmen prata med varandra
3. ...om något annat än män.
Simple enough, eller hur? När det nu är så jävla enkelt kan man ju undra varför så sjuuuukt många filmer inte klarar testet. Men det är en diskussion för en annan gång. Här finns för övrigt en lista med ett gäng filmer som faktiskt klarar testet. Jag blev väldigt glad av att se att ett gäng av mina absoluta favvofilmer finns med på listan (typ Tjenare kungen, Tillsammans, Tangled och Vi är bäst)! Men å andra sidan kanske det är därför jag gillar dem så mycket? En del av de filmerna ingår i den fb-insamlade listan över kvinnovänskapsfilmer jag ska ta mig igenom här, men Bechdeltestet ligger egentligen inte till grund för denna, ska vi kalla det, följeton. Det är dock en viktig måttstock för jämställdhet i filmvärlden, och därför värt att nämnas. Plus, när man fått upp ögonen för testet kan man bli smått galen på könsfördelningen i de flesta av de filmer man ser efter det. Ilska och upprördhet kan leda till förändring, so here's hoping!
Jag skriver framförallt detta för att jag tycker att så kallade "tjejfilmer" har oförtjänt dåligt rykte. Män verkar överlag ha jääävligt svårt för att kolla på sådana filmer och även jag själv kan ibland skämmas lite (pga internaliserad sexism och allt det där mysiga, ni vet), men då tar jag mig i kragen och vrålar på mig själv: VAD FAN ÄR DET DU SITTER OCH TÄNKER?!?! TJEJER ÄR BÄST, INGEN PROTEST!!!
Är du man, läser detta och älskar tjejfilmer får du gärna kommentera så att vi ser att ni existerar! Är du kvinna, läser detta och älskar tjejfilmer får du ännu mer gärna kommentera så vi kan sprida peppen! Tips på filmer och tv-serier med mycket kvinnlig vänskap mottages tacksamt! :)
Då kör vi!
Filmer om kvinnlig vänskap ligger mig varmt om hjärtat och är en väldigt viktig del av filmutbudet tycker jag. Det blir en skön motpol mot all verklighetsfrånvänd macho action och stereotypa komedier som oftast utgår från heteromännens perspektiv, gärna på bekostnad av kvinnor dessutom.
De flesta som hänger med i svängarna har nog hört talas om Bechdeltestet, som är ett enkelt test för att se hur en film framställer kvinnor, kort sagt. Det finns tre kriterier en film ska uppnå om den ska klara testet:
1. Det måste finnas minst två namngivna kvinnliga karaktärer
2. De måste någon gång under filmen prata med varandra
3. ...om något annat än män.
Simple enough, eller hur? När det nu är så jävla enkelt kan man ju undra varför så sjuuuukt många filmer inte klarar testet. Men det är en diskussion för en annan gång. Här finns för övrigt en lista med ett gäng filmer som faktiskt klarar testet. Jag blev väldigt glad av att se att ett gäng av mina absoluta favvofilmer finns med på listan (typ Tjenare kungen, Tillsammans, Tangled och Vi är bäst)! Men å andra sidan kanske det är därför jag gillar dem så mycket? En del av de filmerna ingår i den fb-insamlade listan över kvinnovänskapsfilmer jag ska ta mig igenom här, men Bechdeltestet ligger egentligen inte till grund för denna, ska vi kalla det, följeton. Det är dock en viktig måttstock för jämställdhet i filmvärlden, och därför värt att nämnas. Plus, när man fått upp ögonen för testet kan man bli smått galen på könsfördelningen i de flesta av de filmer man ser efter det. Ilska och upprördhet kan leda till förändring, so here's hoping!
Jag skriver framförallt detta för att jag tycker att så kallade "tjejfilmer" har oförtjänt dåligt rykte. Män verkar överlag ha jääävligt svårt för att kolla på sådana filmer och även jag själv kan ibland skämmas lite (pga internaliserad sexism och allt det där mysiga, ni vet), men då tar jag mig i kragen och vrålar på mig själv: VAD FAN ÄR DET DU SITTER OCH TÄNKER?!?! TJEJER ÄR BÄST, INGEN PROTEST!!!
Är du man, läser detta och älskar tjejfilmer får du gärna kommentera så att vi ser att ni existerar! Är du kvinna, läser detta och älskar tjejfilmer får du ännu mer gärna kommentera så vi kan sprida peppen! Tips på filmer och tv-serier med mycket kvinnlig vänskap mottages tacksamt! :)
Då kör vi!
Ugly selfie war
Last night, Sandra and I had a fucking blast while taking "ugly" selfies. We sent them to Ella and soon we had an "ugly" selfie war on our hands. We won though, Ella can't be as ugly as we can :)
Aug 20, 2014
Autumn longing
August is almost over and here in Gothenburg you can really tell autumn is on its way. This past week has been somewhat cold and rainy, which is normal for Gothenburg I guess, but this summer has been extremely warm and sunny, so the return back to "normal" weather has kind of taken me by surprise. It's mostly welcome by me though, since I have never been much for hot weather, but it also means we haven't gone swimming at our newfound place Ganlet for the past few weeks. I've gone swimming in the ocean (and once in a lake) several times this summer, and it's been absolutely lovely, and I JUST LOVE SWIMMING SO MUCH!! So the arrival of autumn also makes me a little sad, since it puts a stopper to my frolicking in the waves.
The cliffs at Ganlet
Ganlet is near enough to our apartment for us to ride our bikes there (takes about 15 minutes). Swedish summer is just so beautiful, especially at dusk and sunset!
However, I do love autumn in all its crispness and coziness and natural, beautiful colours! Having cold weather also makes it possible, even desirable, to put on fleece pajamas, fuzzy socks and curl up in bed with the cats, a cup of tea, and a good book, which I've been doing the past few days. I honestly can't wait for the autumn storms to begin so that I can take refreshing walks in the windy loveliness that is the Swedish west coast, and snuggle up in bed with some fika after! I love it when it's windy, because it feels...hm, difficult to explain, but it feels like I can breathe, and I feel more alive and at peace at the same time. This is why I have a hard time imagining ever living more inland, because I don't think I would be happy in a place that isn't windswept. 'Windswept' is such a lovely word...
Anywho! I'll leave you with these random musings for now...
Sasha and I in bed yesterday
Toodles!
Aug 18, 2014
Bikes and graves
Yo!
Today hasn't been terribly exciting, but still a good day. Since I am nearly broke at the moment I can't really afford to buy a new bus card, so I rode my beautiful pink bike to a sort of interview today. I signed an employment contract so now I work part time for two firms as a personal assistant. Hopefully, I will also soon start working as a tutor, and then I can be a part of our capitalist society again, yay for me...
When the meeting thingy was over, I rode my bike through Majorna - my childhood neighbourhood here in Göteborg - to Västra kyrkogården, the cemetery where my paternal grandmother rests. She died in 1975, so I have never met her, and that makes me sad. My paternal grandfather is still alive, and he is so sweet and nice and dear to me, but I still wish I could have had a relationship with my grandmother as well. I never see my maternal grandfather and I have an infected relationship with my maternal grandmother, so more grandparents in my life would have been nice. Oh well, the dead stay dead so there's nothing I can do about that.
Anyway, I went to her grave and talked to her for a while, asking forgiveness for not having visited her in so many years. Us young people are so busy with ourselves, being all lazy and selfish, that we sometimes forget about others... I told her I would try to visit her more, and that I wished I could talk to her. If I start earning money again soon, I'm thinking about going to a medium to see what happens. I don't know if I believe in psychics and all that, but I'd like to see what they can tell me and I'd like it if there's something more to life than this realm.
After saying goodbye to my grandmother Elsie, I rode home (my ass was so sore!) and actually cooked for myself! I made some fish-in-the-oven-thingy with rice - very advanced cooking for me! Now I will resume my evening of eating chocolate and watching season 3 of Buffy.
Toodles!
Today hasn't been terribly exciting, but still a good day. Since I am nearly broke at the moment I can't really afford to buy a new bus card, so I rode my beautiful pink bike to a sort of interview today. I signed an employment contract so now I work part time for two firms as a personal assistant. Hopefully, I will also soon start working as a tutor, and then I can be a part of our capitalist society again, yay for me...
When the meeting thingy was over, I rode my bike through Majorna - my childhood neighbourhood here in Göteborg - to Västra kyrkogården, the cemetery where my paternal grandmother rests. She died in 1975, so I have never met her, and that makes me sad. My paternal grandfather is still alive, and he is so sweet and nice and dear to me, but I still wish I could have had a relationship with my grandmother as well. I never see my maternal grandfather and I have an infected relationship with my maternal grandmother, so more grandparents in my life would have been nice. Oh well, the dead stay dead so there's nothing I can do about that.
Anyway, I went to her grave and talked to her for a while, asking forgiveness for not having visited her in so many years. Us young people are so busy with ourselves, being all lazy and selfish, that we sometimes forget about others... I told her I would try to visit her more, and that I wished I could talk to her. If I start earning money again soon, I'm thinking about going to a medium to see what happens. I don't know if I believe in psychics and all that, but I'd like to see what they can tell me and I'd like it if there's something more to life than this realm.
After saying goodbye to my grandmother Elsie, I rode home (my ass was so sore!) and actually cooked for myself! I made some fish-in-the-oven-thingy with rice - very advanced cooking for me! Now I will resume my evening of eating chocolate and watching season 3 of Buffy.
Toodles!
Aug 17, 2014
Oh, hello again!
Thanks to receiving a comment on a previous post I re-discovered my blog today! Looking back on the latest gap in time it is apparent to me why I didn't blog between September and March. Last September I got a job as a personal assistant to a man in a wheelchair, and I worked for him more or less full time until March. I really disliked working for him, and my quality of life definitely took a big dip, but when I stopped working for him in late March I was so happy to finally be rid of him!
However, I was so tired and just felt all blaaaaah so I stayed at home for a little over a month before I could even muster the energy to go to the employment office and begin the long and arduous journey of finding a new job. I really hate working just because that's what you're supposed to do, and I think the way we view work and money in our society today is royally fucked up.
I long for a simpler life, having a small farm and a nice house in the countryside where I live in a collective with my friends and family! Growing our own food, feeding our own animals and making sure they have a good life before we eat them, spending time in nature, living, loving, laughing in peace and happiness is all I want from life!
This is my dream lifestyle, but I have a hard time seeing it actually happening. I mean, it's definitely not impossible, it's just...hard. Maybe it will become my reality in the future, but for now I have to keep trudging in modern society to take care of myself and my little family. Btw, the little surprise I hinted at in a previous post about my kitten Misha was that we were actually adopting his brother Sasha as well! So now, we have two cats who are a little over 1 year old, and they are both a blessing and a huge pain in the ass. Some days we hate them, but most of the time we love them dearly.
However, I was so tired and just felt all blaaaaah so I stayed at home for a little over a month before I could even muster the energy to go to the employment office and begin the long and arduous journey of finding a new job. I really hate working just because that's what you're supposed to do, and I think the way we view work and money in our society today is royally fucked up.
I long for a simpler life, having a small farm and a nice house in the countryside where I live in a collective with my friends and family! Growing our own food, feeding our own animals and making sure they have a good life before we eat them, spending time in nature, living, loving, laughing in peace and happiness is all I want from life!
This is my dream lifestyle, but I have a hard time seeing it actually happening. I mean, it's definitely not impossible, it's just...hard. Maybe it will become my reality in the future, but for now I have to keep trudging in modern society to take care of myself and my little family. Btw, the little surprise I hinted at in a previous post about my kitten Misha was that we were actually adopting his brother Sasha as well! So now, we have two cats who are a little over 1 year old, and they are both a blessing and a huge pain in the ass. Some days we hate them, but most of the time we love them dearly.
Misha and Sasha
Misha
Misha and Sasha as kittens, adorable!
Mar 24, 2014
Subscribe to:
Posts (Atom)